ARGHHH...
...Jag är så, så, så dålig. Men jag ska bli så, så, så bra! Eller, förlåt - jag ÄR bra, jag vet bara inte riktigt hur jag ska använda min braighet för att bli smal som synden.
Jag åt precis en pizzabit. En pizzabit. Vad är det för FEL på mig? Det värsta jag vet är folk som klagar och inte gör någonting - vilket verkar vara precis det jag håller på med just nu. Jag klagar på att jag har fult, läbbigt fett som hänger och slänger över hela min kropp - men gör absolut ingenting åt det. Vi pratar två månader, max tre - sedan skulle jag vara smal och snygg. Utan problem.
Så. Let's get fucking going, här.
ABC-dieten, nu kör vi.
Jag har ta mig tusan inte ens koll på vad det är för kaloriantal i prylarna längre, så det kanske är en dum idé.
Men... Ren och skär diet? Let's do it!
Ingen potatis. Ingen Pasta. Inget Ris. Inget vitt bröd. Inget socker. Inget godis. Inga bakverk. Inga söta flingor. Inga nudlar. Inget ingenting.
Förutom avokado, grönsaker, frukt, lättyoghurt... Ni hajar, va? Och så sällan och så lite som möjligt. Som tur är har jag varit sjuk så jag har ingen överdriven aptit som det är - en perfekt språngbräda för mitt nya, hälsosamma liv!
Dagens matdagbok (ja, jag skäms - men jag biter i det sura äpplet och talar om för er i alla fall):
2 mörka brödskivor med ost
1 stekt ägg
2 skivor honungsmelon
1 skål lättyoghurt med kaksmule-müsli
1 dm gurka
1 skål fruktsallad
1 bit pizza
Och mer lär det bli... Jag ska på fest till en vän sedan (ingen middag, med andra ord) vilket kommer att resultera i stora mängder alkohol. Hjälp. Hoppas att ni inte ger upp hoppet om mig - för det gör inte jag! Önska mig lycka till!
/J
Hej Jessica,
jag trillade in på din blogg av misstag men började läsa igenom dina inlägg. Vi känner nog inte varandra, och jag har heller ingen rätt att komma in och kommentera hur du ska leva ditt liv eller dina val. Dessutom verkar det som om inläggen är skrivna för något år sedan, så ditt liv kanske ser helt annorlunda ut idag. Däremot blir jag orolig av det jag läser här. För som jag har förstått det så handlar den här bloggen om hur du gå ner i vikt, trots att det verkar som om du redan nu är smal i förhållande med din längd.
Jag önskar verkligen att du har fått perspektiv på din egen kropp, din syn på hälsa och välmående. För att om du känner att du måste gå ner flera kilo i vikt för att må bra, då är det inte helt rätt. Det handlar nog om att försöka förstå varför du vill bli så pass smal, och dessutom granska de metoder som du använder. Till exempel de dagar du skriver om att du inte ska äta någonting, eller inte äta någon middag innan utgång. Det låter verkligen inte hälsosamt.
De ideal vi, framförallt kvinnor, lever med idag påverkar oss mer än vad vi tror. Jag har själv varit i samma sits. För några år sedan jämförde jag min kropp med alla som jag tyckte hade idealkroppen. Mina kompisars smala lår, den där modellens platta mage, eller bara det "sunda" leverne som jag ansåg att alla levde utom jag. Det gick så pass långt att jag utvecklade bulimi. Det som däremot fastnat senare, nu när jag är frisk, är att en mår verkligen inte bättre av att tappa fem kilo. Eller tio. Eller att komma i de där jeansen. För så fort en jag utvecklat det där målviktstänkandet går det inte att sluta, och det går heller aldrig att bli nöjd.
Så snälla du, ta hand om dig. Granska dig själv med nya ögon och få perspektiv på hur vackert det är när kvinnor har lite kött på benen. Att få ur smalhetsidealet ur huvudet är det bästa som hänt mig, för helt plötsligt blev alla kroppsformer vackra och framförallt är det så mycket lättare att uppskatta sig själv.
Förlåt om jag har gjort det upprörd, det är inte min mening att komma och peka ut fel. Se mig som en främling som verkligen bara vill väl.
