Come on Jessica...

Hej du gulliga människa som frågade hur jag mår. Jag mår fint. Hyfsat... Fint.

Jag dansar ju av mig alla kalorier.

/J

Hej allihopa! Ett tag sedan jag uppdaterade här, inser jag. Gud, det har gått sådär, sommaren var riktigt bra, dock. Jag åt aldrig ens tre måltider om dagen, men nu är jag fast i ekorrhjulet igen. Jag är hungrig hela tiden! Vad svag jag är som faller för hungern, vilken hemskt oduglig människa som inte klarar av något så lätt som att gå ned i vikt... Gud! Jag hatar mig själv ibland! Jag har så mycket fel på min kropp som jag skulle kunna göra något åt med en enkel uppryckning. Nu ska jag ta mig tusan bli smal!

Jag ska utföra någon form av träning varje dag, om det så bara är att gå hem från tunnelbanan istället för att ta bussen
Jag ska aldrig mera äta frukost, en helt och fullt onödig måltid, i nödfall blir det ett äpple
Mellanmål är uteslutet
Jag ska springa två gånger i veckan
Jag ska försöka att hoppa över middagar i största möjliga mån
Jag ska aldrig mera äta sött

En månad tror jag att det kommer ta att komma in i det, ett nytt, sunt liv. Så är det bara. Jag har dock just varit sjuk vilket innebär att jag inte kan springa på någon vecka. Nåja, jag ska följa resten av schemat slaviskt. Jag uppdaterar er med hur det går, önska mig lycka till! Ett mål är ett mål, ellerhur?

/J

Okej, min ångestattack alldelles nyss är till ingen nytta, jag måste ändå bara svälja plågorna och äta upp min efterrätt i vilket fall. Istället kan jag göra något konstruktivt, detta är ett mål som andra mål, det får jag inte glömma.

Nu är det mycket, mycket enkelt, jag vill, jag kan, jag ska.

52 - Just nu, tjockt och motbjudande
51 - Måndag nästa vecka, inga undanflykter, inget val
50 - Delmål
49
48 - Eventuell målvikt
47 - Målvikt

Så är det, svart på vitt. Inga val, undanflykter, förändringar, ingen vägran.

/J

Till hösten vankas gymnasiet för min del, och jag tänker knappast komma in första dagen som tjock, aldrig på min tid. Således är det dags att komma till saken. Jag är trött på detta ständiga velande!

Idag har jag smällt i mig portion efter portion, jag kan känna hur maten skvalpar i magen, bränns och gör mig illamående och ångestfylld. Nu vill mamma bjuda på jordgubbar och grädde, hur ska det gå? Inte alls, är rätt svar, för jag måste stanna här då jag har saker att göra.

Men imorgon... Gud! FUCK. DETTA GÅR ÅR HELVETE. ÅNGEST!

/J 

Jag ska bli smal för att jag kan
Jag ska bli smal för att jag vill
Jag ska bli smal för att jag har
Kraften som räcker till



Ett perfekt matra som jag ska upprepa fem gånger så fort sötsuget sätter in. Det blir så mycket lättare, direkt!

/J

Det ekar i mitt huvud, men vet ni vad? Jag ska klara det. Jag kan, jag vill och jag ska.

Hur? Jo, nu har jag skrivit upp min nuvarande vikt på vänstra handleden, och min önskevikt på högra handleden. Det bränner nästan, jag kan känna viljan i de orangea bokstäverna! Jag kan, jag vill, jag ska! Stöttar ni mig?

/J

Hörrni, kom att tänka på ångestklumpen i magen som detta skapar, den är hemsk. Om jag bara blir smal och snygg så är jag säker på att ångesten för det i alla fall kommer att försvinna, resten får jag ta hand om på vägen, helt enkelt.

Vad vill jag då? En klipsk person sa att "motivation kräver motiv" och en annan konstaterade att "se till att framgångens stege är lutad mot rätt byggnad innan du börjar klättra upp för den" och hur sant är inte det? Med andra ord...

Mit nuvarande BMI är 17, 4 och jag väger 49 kg, 168 cm lång.

Mitt önskade BMI är 16,7 med en vikt på 47 kg, fortfarande 168 cm lång - även om min dröm är att växa, växa, växa.

Så - nu vet jag i alla fall vad jag vill. Hur tar vi om en stund, okej?

/J

Hej allihop! Jag är på hyfsat gott humör, trots att jag har tryckt i mig världens middag... Men i vilket fall så har resten av dagen lyckats toppen, men inte tillräkligt toppen om jag verkligen vill göra någor åt detta. Jag vill det, helt klart. Åt allt, och detta kan jag kontrollera!

Vet ni vad? Jag kanska till och med borde börja kräkas? Usch - jag som hatar att spy, är det min enda utväg? Såhär vill jag se ut, om ni undrar. De där smala, snygga benen, som gör att alla kläder sitter skitsnyggt och man inte ser för mycket ut vad man än väljer att köra på för look för dagen. Jag vill, jag vill, jag vill.

/J

Hejsan! Jag har uppdaterat dåligt de senaste dagarna och jag ber om ursäkt för det, men det är ju faktiskt inte frekvensen som är det viktiga, utan att jag når mina mål - inte sant?

Jag kavar mig därför långsamt framåt och ser min viktnedgång och min blogg som en klippa att luta mig mot när hela världen är ofrånkomligt irriterande. Jag tänker på att detta är den del av mitt liv som jag verkligen kan kontrollera, obönhörligt, och det ska jag också göra. Jag vet precis vart jag vill komma och jag tänker inte svika varesig mig eller er, okej?

/J

Hejsan! Jag tänkte att det vore kul för er, om ni nu finns, att ta del av den sista onyttiga dagen på några månader framöver, okej?

10.00: Fyra ljusa smörgåsar med Philadelphia, ost och flädermarmelad. Ett glas juice.
15.00: Lasagne med chevré och timjan. Ett glas vatten.
15.10: Två Brago-kex.
16.30: Omkring 1,5 dl chokladkakesmet.
18.30: 2/3 wrap med yoghurt, avokado och tomat.
20.00: En kopp rött te.

Kul, inte sant? Godnatt!

/J

Hejsan alla, jag tänkte börja med att berätta lite om mig själv. Jag har aldrig varit smalast i klassen, eller bäst på gympan eller så, och jag har alltid, alltid, alltid velat gå ned i vikt. Jag har dragit i fettet på mage, rumpa och lår och nästan fallit i gråt framför spegeln miljontals gånger. Trots det har jag ätit. Fett, fett, fett.

Mina vänner är smala, några i smalaste laget, och jo, man skulle kunna säga att vi "peppar" varandra, omedvetet. Dagligen klagas det på att man är för tjock här och äcklig där, och jag är likadan. Jag hatar min kropp över allt annat, och allt som har att göra med att visa upp och exponera mig själv utan täckande plagg är oerhört ångestladdat. Jag har alltid önskat att jag skulle tappa några kilon och få en underbar kropp som får folk att vända huvudena efter mig. Jag har alltid velat vara Hon den där galet snygga tjejen, men aldrig lyckats.

Just nu är mitt självförtroende är på bottennivå, och när jag har ätit onyttiga saker får jag en klump i magen och tryck över bröstet, flertalet gånger har jag djupt önskat att jag, bara ibland, kunde vara en av de tjejer som hängde huvudet över toalettstolen, bara för att slippa känslorna som kommer efter glasspaketen och chipsen. Jag hatar att jag inte klarar av ens det enklaste, att hålla mig i trimm, och skäms över hur dålig jag är som människa.

Jag triggar mig själv, men det slutar ändå med att jag äter, och äter, och äter. Mest när jag är ensam, i hemlighet. När jag hör fotsteg i trappan skyndar jag mig att packa ned all mat igen, ingen får ju se att jag äter! Varför kan jag inte bara sluta? Jag vet inte vad felet är, jag borde ju kunna? Jag mår så dåligt av att tycka illa om min kropp, hata det jag ser i spegeln och må illa i timmar när jag ätit skräpmat, helt i onödan.

Aldrig har jag berättat för någon alls att jag håller på såhär. Jag vet inte var problemet ligger, ens om namn kan sätta en etikett på det, men hela jag spelar. Tusentals gånger per dag laddas en fasad upp framför mig, snabbt brusar mitt riktiga jag förbi utan att synas. "Mat är bäst, jag älskar att äta!" tjoar jag ut för världen, och räknar högdraget upp mina favoritostar, köttbitar och skaldjur. Oj, så gott, ropar jag och hatar mig själv. Sedan äter jag och hatar mig själv, ännu mer.

Nu är det slut. Nu är jag trött på det här. Så jävla, helvetiskt supertrött. Jag vill sluta äta som en galning, och sedan ha ångest i timmar efteråt. Jag vrider mina händer, men jag vill inte längre. Så jag tänker inte. Nu jäklar min lilla låda ska ni få se, Jessica är tillbaka på nytt, och jag tänker inte låta något stå i min väg.

BMI 17,3 är det jag börjar med, och 16 är där jag ska sluta, tror jag. Jag börjar emd 16,5 och ser var jag hamnar. Det här på riktigt, så det får inte gå överstyr. Jag har ju människor som älskar och stöttar mig!

Önska mig lycka till.

/J