Long time no see

Hey. Hjälp. Jag har gått upp i vikt och jag hatar mig själv men får inte ha ångest bara dumt att ha ångest bättre att göra något jävligt smart till exempel att sluta äta så att något händer ser ju fan ut som en jävla flodhäst men fan nu är det ångest igen hur smart är det liksom? Jävligt konstruktivt. NOT.

Alltså. Snabbt som fan ska det gå för snart står jag inte ut mer. Jag ska ha ett BMI på 18 innan skolan drar igång. Punkt slut.

Ana Boot Camp-diet. En jävligt fin uppfinning.

Förändringens vindar blåser



Hej på er! Tänkte bara tala om att jag är på väg nu, nu ska jag köra stenhårt. När vecka 44 är över, alltså efter höstlovet, är jag mitt nya jag. Jessica ska ha blommat ut, blivit sådär snygg som vet att jag kan bli. Helt perfekt. Smal, vältränad, med svallande hår och brunbränd kropp. Med långa naglar, pedikyrerade tår och fylliga läppar. Med en garderob att dö för och felfri hy. Världen kan ta ett steg bakåt för nu är jag påväg. Så att ni vet.

Detta är nu en blogg om hur man förändrar sitt liv. Jag börjar med att gå ut och springa, det känns rätt och riktigt, om man vill komma någonstans. Okej? Bra - då kör vi, då!

/J

Nu är jag peppad



Hej på er! Jag läste igenom mina gamla inlägg och blev riktigt peppad! Det här känns som omdet kommer att fungera, faktiskt. Jag ska bli riktigt smal, riktigt fort. Jag känner hur motivationen finns där, allt onyttigt ligger i kroppen och passar inte alls in, det känns alldelles fel där det skvalpar i magen. Så fort suget sätter in ska jag bläddra igenom mina gamla inlägg och ta ett stort glas vatten!

/J

Svar till er

Vice Hövdingen, du verkar vara en toppenkille, smart och så, med huvudet på skaft. Men vet du vad? Det har jag med.

Min bästa kompis är ordentligt underviktig (dock inte ätstörningar) och jag är mycket, mycket långt från hennes uppenbarelse. Jag vet helt ärligt inte hur mitt BMI går ihop med hur jag ser ut. Jag borde, rent tekniskt, vara smalare. 168 cm är inte särskilt superduperkort, och 51 kg är... Ganska så lite, om ni förstår vad jag menar.

Trots det är jag knappast, jo, smal. Eller, smal är jag väl, jag tillhör den smalare delen av befolkningen, skulle jag tro, men knappast smal-smal. Så att man skulle beskriva mig som hon-den-där-smala-tjejen.

Det kan ha att göra med att jag har ganska så korta ben, eller i alla fall kortare än många av mina vänner, i förhållande till min längd.

Jag skulle, är jag nästan etthundra procent säker på, aldrig få anorexia. Min familj och mina vänner skulle hindra det långt, långt innan, om inte jag själv skulle göra det. Vad jag är säker på är dock att min kropp skulle få sig ett lyft om jag gick ned i vikt, och tränade mer. Jag skulle såklart vilja lägga ut en bild åt er, så att ni får se hur jag ser ut, men jag föredrar ändå att vara anonym. Sorry!

Hursomhelst, tack för att ni bryr er, ni behövs! Vem vet, kanske hade jag varit en av de tjejerna som faktiskt är alldeles för smala för att vilja gå ned i vikt, då hade din kommentar varit guld värd!

/M

RSS 2.0